Snälla, snälla!
Idag har det varit en bra dag! En Mycket bra dag! Jag har än en gång vikarierat som musiklärare. Det var kul! Barn är helt underbara! Kul att se att barnen tycker att mina lektioner är roliga och lärorika också. Känns verkligen att jag har valt rätt yrke. Även fast jag idag har varit lärare i musik till barn i skolan så känns det ändå väldigt bra. Faktist kul med lite variation, även fast en dag ändå är den andra lik på förskolan.
Mitt på dagen, under en rast, ringde en rektor som har ansvar för en förskola som jag har sökt en tjänst på. Hon ville att jag skulle komma på en anställningsintervju. Ooooooh vad glad jag blev. Därför åkte jag iväg direkt efter avslutad arbetsdag för att träffa denne. Det var hyfsat nervöst kan jag säga. Men jag tror faktist att det gick bra! Jag HOPPAS verkligen det! Ni skulle bara veta hur mycket jag hoppas på att det gått bra. Hur bra rektorn tyckte att jag uppförde mig lär jag ju märka i slutet av denna vecka då tjänsten ska tillsättas. Spännande. Oh, det skulle vara så himla roligt. Tänk vad mycket bättre det är att få börja använda sina kunskaper på en gång, medans de finns kvar i hårddisken. Jag vill ju jobba på förskola, det är ju det jag har utbildat mig till och inom det området är jag ju nästan expert. Utan att skryta, men jag har ju läst tre och ett halvt år så nog borde ju det påståendet vara ganska sant. Oavsett vilket yrke man tar som exempel så är det ju faktist så. Därför det finns olika yrken. Oj, oj vilken utredning det blev. Annyway, that is my point.
Om jag inte skulle få något jobb som förskollärare kanske det innebär att jag måste söka andra jobb. Det skulle väl inte vara helt fel i och för sig, jag skulle ju få lön. Det får jag ju inte nu och det är inte kul. Men, men bara att hålla tumarna och avvakta. Finns inget annat jag kan göra i nuläget.
Färden till anställningsintervjun var för övrigt fasansfull. Rutan isade igen på en gång. Jag fick stanna flera gånger och skrapa den, isen höll sig borta i två minuter för att sedan vara tillbaka på rutan. Jag såg knappt något alls. Inte kul. På hemvägen var det mörkt, vilket försämrade min sikt ytterligare. Eftersom att det regnade så blev jag också väldigt bländad av bilarna som jag mötte. Jag körde förbi två bilar som hade kört i diket. Det var väldigt halt. En av bilarna fick hjälp av brandkåren för att ta sig upp och polisen stod mitt i gatan och dirigerade trafiken. Så kan det gå när man har för bråttom eller bara har otur helt enkelt. Jag tror dock inte att någon skadade sig vid dessa avåkningar, det såg inte så ut. Jag klarade mig tack och lov helskinnad hem. Annars hade det inte förvånat mig om jag skulle ha kört i diket. Jag har varit i diket ett antal gånger med mor och fars kära Volvo 240. Denna gång klarade jag mig dock. Tack för det!
Efter intervjun körde jag raka vägen till min mor och far för att bli bjuden på middag. Härligt att slippa laga mat, kände mig ganska slut då! Pappa bjöd på hemlagad pizza med pizzasallad till, helt underbart gott. Nu har jag och min älskling äntligen kommit hem. Ska gå och pussa lite på honom nu!
Ta hand om er och var rädd om varandra!
